Don´t go the same way

I´m here - och jag lever. Till skillnad från Whitney Huston.
Har haft en helt underbar helg. Lugn & ro. Ingen utgång, ingen bakfylla, inget fyllekäk, inget *stöta in i äckliga människor* - moments och inga shotrace i baren på Park Lane med Johanna 04:30. Jag mår bra, febern är borta och det enda som finns kvar är lite halsont blandat med slem...

Ikväll kommer Johanna och bakar muffins med mig, utan ägg. Kladdkakemuffins för att vara korrekt. Jag ska dessutom plocka fram bra filmer och bra wii-spel som vi kan roa oss med, girls night not out!

Jag vill bara förtydliga mig själv - jag tycker det är jätte tråkigt, tragisk, sorgligt och förfärligt att en sådan stor och talangfull artist har lämnat oss. Många sörjer, både fans, vänner och inte minst hennes familj. Men om man har haft drogproblem mer eller mindre sen 10 år tillbaka så är inte detta helt oväntat. Folk knarkar ihjäl sig varje dag. I USA är detta ett stort problem, oavsett ålder. Att en så stor person som Whitney går bort genom både droger, stress och alkohol borde sätta stora tankar i världens befolkning. DON`T DO DRUGS. Jag lovar Er att Whitney inte önskar någon det helvete hon gått igenom med drogerna. Så att jag skriver så är inget elakt mot henne och jag försöker inte få er att tro "hon får skylla sig själv" det är mer "don´t go the same way"... Tänk på det.
VILA I FRID Whit. Änglarna har fått en sångfågel som kan sjunga duett med allas vår fina Michael!


xoxo / m.